Andlig vetenskap – finns det? Del 11

Andlig vetenskap – finns det? Del 11

09 januari 2013

Det är givetvis inte många läsare som orkat hänga med i den här serien om ’andlig vetenskap’ som Tobynitai tror på lika starkt som på andra vetenskaper, – t.o.m. som den mest ursprungliga av alla vetenskaper, vill han mena.

Tyvärr förefaller det som om människan helt och hållet på egen hand eller på sina villkor, gjort om den andliga vetenskapen och dess energier till mer eller mindre känslomässigt färgade religioner som missioneras världen runt och rättfärdigas av sina företrädare på bekostnad av miljoner och miljoner människoliv. På grund av alla dessa religiösa konflikter, övergrepp och etniska rensningar har färre och färre människor släppt sin tilltro till religionen och dess företrädare och famlar mer och mer i blindo kring sin privata andlighet.

I den världsomfattande rörelse som kallas för ’New Age’, har det gudomliga inslaget i tillvaron kommit att begränsas till den andliga energiform som i urkunderna betecknas som ’brahman’ och som vi beskrivit i den här artikelserien åtskilliga gånger. Begreppet betyder bl.a. ’det som är stort och gör stort’ och skulle kunna översättas till ’gud’, men betyder egentligen ’guds utstrålning’ eller haloeffekt, ungefär på samma sätt som månskenet kommer från månen utan att vara månen. Den andliga vetenskapens främsta uttolkare, – t.ex. Sanatana, Rupa och Jiva Gosvami (’gosvami’ betyder ’självbärande’), menar attbrahma-förståelsen av gudomen kan vara en god början men inte målet.

Vi har också beskrivit ’antaryamin’ – den inre ledaren eller parama-aatmansom är en slags inbyggd monitor i allt levande, och som tillsammans med ’fångvaktaren’ i kroppsfängelset (hon Maayaa) ser till att den individuellaaatman, jivan eller varelsen i fråga får det han eller hon förtjänar i fråga om ont och gott, – utifrån vederbörandes karma.

Parama-aatman (PA) beskrivs som den ’mänskliga’ aspekten av gudomen, kan uppnås genom bön och meditation och är en delaspekt av den ’himmelska’ gudsaspekten. Gudomen finns på detta sätt i alla levande organismer, upprätthåller och kontrollerar egentligen allt liv i vårt kosmos, enligt urkunderna. PA avgör när livet är slut, hur länge det pågår och när det är slut, och hur det sedan fortsätter på nytt igen, – allt utifrån vederbörandes handlingar i tidigare liv och i detta livet. På så sätt har individen inflytande, – inte som djur vilka lever ut sitt karma så att säga utan vidare, medan det unika med människotillståndet, förutom att det är ungefär 50/50 lycka och lidande, är att människan kan, tack vare sitt självmedvetande, välja att slå på eller slå av ’strömbrytaren’ till ett andligt liv och sålunda i förstnämnda fall samarbeta med det gudomliga, – framför allt med Maayaa och PA.

’Ett andligt liv’ innebär bl.a. en önskan och en strävan att bli en bättre människa. ’Dåliga handlingar’ (vikarma) ger dåliga konsekvenser (förr eller senare), – ju sämre handlingar desto längre tid tar det innan konsekvenserna blir märkbara, heter det i urkunderna om karma (t.ex. Bhagavad Gita, kap 1 – 6).

När någon uppnår karmayogas högsta mål innebär det att han eller hon inte sneglar efter handlingens frukt, lön eller resultat, utan agerar enbart ’för guds skull’, vilket givetvis kan bli farligt i det att alla handlingar kan rättfärdigas som ’gudomliga’.

Karmayoga kan kallas den ’jordiska’ formen av yoga i det att det är enkelt att förstå principen i uttryck som ’såsom du sår skall du ock skörda’.

Den ’mänskliga’ yogaformen, jnanayoga eller insiktens och kunskapens yoga, anses uppnådd när en människa till fullo inser att hon inte är kroppen och inte heller psyket (antahkaranam eller det inre redskapet), och förstår att hon innerst inne är en oförgänglig andlig varelse (instängd i Maayaas fängelse, dvs kroppen och psyket, som också kallas gudomens yttre eller materiella energi).

Frigång ur fängelset innebär ett steg mot den ’himmelska’ yogaformen,bhaktiyogan,  som handlar om igenkännande, tjänande gudskärlek och därmed är vi framme vid den andliga vetenskapens kanske svåraste påstående, nämligen den om en översinnlig, överordnad och Enastående , ren, perfekt och fläckfri gudsgestalt som kallas Bhagavaan (i Nom. Singularis, – stamformen heter Bhagavat, medan t.ex Bhaagavatam associerar till något som kommer från bhagavat eller ’gud’,- Bhaagavatam är ju ’guds ordgestalt’ enligt egen och andra urkunders utsago).

’Bhagavaan’ betyder ’den som äger eller innehar ’bhaga’. Vishupuraanam 5. 6. 74 säger t.ex.:

aishvaryasya samagrasya

             viiryasya yashasah shriyah

             jnaana-vairaagyayosh chaiva

             shannam bhaga itiinganaa

 Denna strof betyder på svenska ungefär:

’Bhaga’ innebär sex krafter eller egenskaper, som karakteriserar bhagavaan(den Enastående Gudspersonen):

1) ’allmakt och majestät’ eller aishvarya

2) ’allkraft och styrka’ eller viirya,

3)’ära och berömmelse’ eller yasha,

4) ’skönhet och behag’ eller shri,

5)’sann insikt och kunskap’ eller jnaana samt

6) renhet och frigjordhet eller vairaagya.

De två tidigare nämnda aspekterna av gudomen, brahman ochparama-aatman är som nämnts utstrålningen respektive en delaspekt av själva gudspersonen som har sitt eget rike, sitt eget liv helt oberoende av om det finns något materiellt universum eller ej.

Om man reflekterar över de sex bhagas och relaterar dem till den atomiska gnista urvara, dvs aatman som finns i allt levande, så kan man förstå att denna lilla gudomliga gnista också vill äga alla dessa kvaliteter, omge sig med egna egendomar, tjänare, vänner, följeslagare osv, dvs ’vara som gud’ eller ’såsom i himmelen så ock på jorden’. Hur kan man förstå detta? Jo, aatman eller ungefär den individuella själen är av samma kvalitet som bhagavaan, men oändligt mycket mindre och på så sätt helt annorlunda än gudomen. Den djupare reflektionen ger sålunda vid handen att denna strävan kring sig själv inte fungerar, eftersom vi lever i en materiell tillvaro som till största delen präglas av förgänglighet och upplösning.

Vidare kan man lätt förstå att dessa ’andliga sanningar’ omedelbart ger upphov till avståndstagande från alla andliga resonemang eller också till religiösa föreställningar, sentimentalitet och fundamentalism, magi och mysticism eller allt annat än andligt vetenskapliga studier och hängivenhet i bhaktiyoga tillBhagavaan.

Att bhaktiyogans andliga vetenskap dessutom kallas för ’achintya-bheda-abheda’, dvs ’otänkbar (samtidig) separation och icke separation (från gudomen och dess tre aspekter), – gör ju inte saken bättre. Vi lever dessutom i en tidsålder, den sk kali-yuga eller den mörka eller grälets tidsålder, då människan inte förstår varken psykisk eller andlig energi, utan enbart  fysisk, kroppslig eller materiell energi eller den förgängliga gardinen av sinnesobjekt och impulser och intryck av neurologisk eller materiell karaktär.

Det fina (nåden) i denna kruxiga kråksång är att vägledning och styrka kan fås enbart genom att hängivet upprepa något eller några av den andliga vetenskapens  accepterade gudsnamn. Det påstås ju i urkunderna att gudomen är detsamma som dess namn, tvärt emot förhållandet för oss eländiga stackare till människor. Till och med uttryck såsom ’Jesus Christ’ sagt i förvåning eller vredesmod (som svordom) hjälper för att inte tala om vad som händer när namnet uttalas med kärlek, – sägs det. Hjälper mot vadå?

Mvh tobynitai

Dela
Dela