Att vara anhörig till en sexberoende

Det tar ofta lång tid för en anhörig till en sexberoende att inse vad som pågår. Många bortser länge från ganska tydliga tecken, för att smärtan av att veta känns för tung. Anhöriga uttrycker ofta att de länge haft en känsla av att ”något var fel”, men har inte kunna sätta fingret på det. Ett ganska stort mått av förnekelse brukar definiera tiden innan ett avslöjande. Man vill ju inte tro det värsta om sin partner.

Att bli sexuellt lurad, försmådd, kränkt och tillintetgjord av en person som står en nära innebär att stå ansikte mot ansikte med svåra och tunga känslor. Chock, ångest, skam, förtvivlan, förvirring, sorg, hopplöshet, ilska är några känslor man ofta möter i en sådan situation.

Många anhöriga känner dessutom skuld och/eller skam över de kraftiga känslor som väller upp i förhållande till missbrukaren och håller hellre känslorna tillbaka, eller stänger till och med av dem.

Som anhörig är det lätt att ta på sig skulden för det som har hänt. Det är inte ovanligt att det är den beroende som lägger skuld på sin partner, men skuldkänslorna kommer alldeles av sig själva också. ”Om jag hade varit yngre så…”, ”Om jag bara haft större bröst…”, ”Om jag hade varit mer kärleksfull…”

När ens partner är sexberoende kan man hamna i mycket sönderslitande känslor av att dels känna allt det svåra men också samtidigt känna kärlek. Det kan verka omöjligt och man kan som partner känna sig helt galen.

Av chocken som uppstår är det också vanligt med fysiska symtom som tex hjärtklappning, andningsbesvär, muskelkramper, huvudvärk, sömnsvårigheter och magbesvär.

Allt som är beskrivet ovan är helt normalt och dessutom bara exempel på reaktioner. Allt från ingen reaktion alls till raseriutbrott och ångestattacker är normalt och vanligt – men inget man vill eller ska stanna kvar i.

Det är viktigt att få lov att känna och uttrycka alla känslor som uppstår. Det är inte nödvändigt att göra det direkt till den beroende, men till någon/några som kan lyssna och förstå. Att uttrycka sin sorg och smärta är ett led i helandeprocessen.

Som anhörig behöver man mycket stöd och vägledning, men vet inte alltid vart man ska vända sig. Ibland räcker det med en vän som lyssnar och ibland krävs det mer strukturerad hjälp.

Är du anhörig till en sexberoende person ska du inte behöva du inte lida i tysthet. Be om hjälp och ta ansvar för den viktigaste personen i ditt liv – Dig själv!

Att vara anhörig till en sexberoende innebär inte nödvändigtvis att man är medberoende. Även om man är medberoende är det viktigt att man först får vara sviken, sårad, ledsen, kränkt och arg. Först när man är färdig med det kan man ta itu med det eventuella medberoendet.

Vi har lång erfarenhet av att hjälpa anhöriga att återerövra livet.

Välkommen att höra av dig för rådfrågning eller behandling.